onsdag 10 maj 2017

Jag hoppar snart ut i det okända

I torsdags hade jag mitt sista styrelsemöte med stiftelsen Olofsfors bruksmuseum, i rollen som intendent i allafall. Vem vet, jag kanske dyker upp i en annan skepnad :)

Men jag var faktiskt väldigt låg när jag kom hem, la mig på soffan, hämtmat och där låg jag tills jag skulle gå upp och lägga mig på riktigt. Grinig i humöret och osällskaplig.
Nu hade det inte riktigt bara med styrelsemötet att göra.
Den dagen sken solen, utemöbler började plockas fram, tidigare anställda, styrelseledamöter och aktörer som hyr lokal på bruket samlas kring en kaffekopp utanför byggnadsvårds butiken, solen värmer ansiktet och man känner att säsongen närmar sig med stormsteg.
Säsongen är ju den tid man jobbar för hela året på ett eller annat sätt och när folk börjar röra sig på bruket och man känner att det är nära.....det är en speciell känsla, en stark känsla. Och den känslan fick jag bara försöka trycka undan, eftersom det inte blir någon säsong för mig.
Tro nu inte att jag ångrar min uppsägning eller så, men känslan  "att nu laddar vi upp inför säsong" kommer bara med automatik.
Och när den kommer då får jag kraft att rodda allt som behöver göras, men lust och iver. Jag går på högvarv och det bara händer bra och kreativa saker runt bruket och mig.
Så ..... coola ner och försök komma i normalläge var det jag förste göra på soffan i vardagsrummet.
Hmm.... märkligt som tusan.
Det är inte alltid förnuft och verkligheten går hand i hand med känslorna.

I dag är det sämre väder och jag känner inte samma som i torsdags.
Trygghetsrådet har hört av sig och jag ser verkligen fram emot vad som kommer att hända med mig som arbetslös. Hur går det till att vara arbetslös och med trygghetsrådet i ryggen ? Ingen aning faktiskt....
Så nu är jag ivrig på det! Spännande att se vad som händer

I dag hade jag ett samtal med ordförande i stiftelsen Olofsfors bruksmuseum inför att jag slutar.
Jätte skönt att få vädra tankar och händelser som varit och kommer.

Sen åkte jag till Stefan Markströms ateljé i manufaktursmedjan och vi lekte lite med hans kamera. Kul men fruktansvärt obekvämt. Jag ville  hoppa och det fångade Stefan.

I dag hade jag också mitt sista möte med Alla tiders Nordmaling.  Jag blev avtackad med besked. En fantastisk bok av biblioteket och kulturchefen - svenska möbler ( 640 Sidor) vägde mer än mina barnbarn. Och av Västerbottens museum och gruppen en väldigt rolig parlör handduk med norrländsk uttryck. Jätte fin och jätte tack! Kommer att sakna er !

Nu hoppar jag snart ut i det okända med aptit.


Inga kommentarer: