Jag trodde inte att jag frivilligt skulle ta steget att lämna Olofsfors bruk. Tänkte mig nog snarare att bli utburen på bår, gå i pension eller nått liknande. Men nu blev jag erbjuden 80 % från 100 % tjänst och jag tackade nej. Det finns inte pengar till ens 80 %, jag ser det.
Genom åren har jag utifrån ekonomi gått upp och ner i tjänstgöringsgrad, anpassat mig och försökt göra det bästa av situationen. Det har sällan ( aldrig) tagits bort arbetsuppgifter vid sänkning av tjänst, utan jag har bara fått springa fortare. Men jag och styrelsen har tidigare tillsammans efter flera möten konstaterat att nedskärningar är ett måste och det har inte varit något som varken jag eller styrelsen velat.
Gemensamt har vi tagit oss genom obekväma beslut.
Nu är vi där igen, men...denna gång är det lite annorlunda mot andra gånger. Jag ser inte att jag kommer att arbeta 100 % de närmsta åren, och jag känner faktiskt inte att vi tagit det här beslutet tillsammans ( som tidigare) Då satte vi oss ner hela styrelsen och personal och vänt och vridit på möjligheterna till en annan lösning än neddragning av personal.
Och det gör en viss skillnad i min värld !
Jag har verkligen sedan januari 2012 andas Olofsfors bruks historia dygnet runt, alla dagar i veckan. Det är fascinerande hur ett ställe, en plats, en historia kan trollbinda en så hårt som bruket gjort. Ju mer jag lärt mig ju nyfiknare blev jag. Jag har fullkomligt älskat att guida runt besökare här, grottat ner mig i historien och fått lära mig mer och mer om denna fantastiska industrihistoria som bruket bär på. Byggt utställningar, jobbat med bruksgruppen ( alla aktörer på bruket), utvecklat produkter att sälja i shoppen, utveckla shoppen, fixat med säsong och alla aktiviteter som vi har på bruket, jobbat med utveckling och avveckling m.m
Men sen har det så klart varit många tunga delar i arbetet, som att få ekonomin att gå runt, att se potentialen på bruket och inte kunna genomföra det, genomförandet av bruketsdag, julmarknad och lucia som många tycker är självklart på bruket, de aktiviteterna är väldigt svåra att genomföra på en personalstab på 250 % tjänst som nu ska bli 210 % och ytterst lite ekonomiska medel.
Men det har alltid vid kärva tider, funnits dom där guldkornen som vägt över att stanna i detta enormt tuffa arbetsklimat.
Nu senast ( efter jul) så började jag fundera på en berättarföreställning som man kan erbjuda bla konferensgäster och besökare. Jag började läsa alla intervjuer med arbetare från bruket som är nedskrivna och fick även hjälp av Sveriges enda berättar antikvarie att paketera, skala bort och sätta ihop dessa berättelser. Så jäkla kul! Tänkte belysa bruket ur ett kvinnoperspektiv.
Men ...ja ni förstår med en nedskärning av min tjänst och även på vår mark och byggnadsvårdsansvarig Jonny så blir det väldigt svårt att kunna lägga tiden på ett berättarprojekt. Och när jag valde att gå helt blev det så klart helt omöjligt!
Men jag tänker, det finns inte något ont som inte för något gott med sig.
Tänker att man måste sätta sig ner och fundera vad vill man att Olofsfors bruk ska vara? Vilka ska vara med att utforma bruket? Vad kan man förvänta sig på 210 % tjänst? Vad ingår i kärnverksamheten och hur får man den att fungera?
Det är helt klart roligare att vara visionär och planera för framtiden, men just nu finns ingen nutid kvar nästan. Och då känns planerna om framtiden på styrelsemötena ( som tar stor plats) nästan som ett hån mot personalen som kämpar i nutid.
Jag hoppas med hela mitt hjärta ( och det är stort) att detta kommer att lösa sig.
Och eftersom jag känner bruket så väl, så vet jag att överlevnadsinstinkten finns. Herre gud bruket har ju överlevt sedan 1762, så det ska nog stå pall några år till.
Men bruket behöver stöttning och jag hoppas att man hittar en bra person som förstår brukets värde och att bruket har blivit gammal och måste hanteras varsamt.
 |
| Kanske blir jag heltidsmormor, bästa jobbet ever.... undrar bara vem som betalar ut lönen då? |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar