torsdag 1 december 2016

Sökte en berättelse, hittade Lennart Olofsson.

Här sitter jag nu i sista sekund och försöker hitta en bra julhistoria att berätta på Lucian. Jag har redan gjort försöket att beställa en bok om Jul spökberättelser som jag tänkte kunde passa bra in i hyttan och på lucia. Den boken biter inte fast alls, vill inte berätta den. Så nu sitter jag på nätet och goolar berättelser Olofsfors bruk, hittar inga bra historier. Men då plötsligt dyker en fotoblogg upp och Lennart Olofsson kommer fram på två bilder.
Den mannen fattas verkligen Olofsfors bruk.
Jag säger inte att vi som jobbar här nu inte gör ett bra jobb eller inte hör hit. Men det fanns ett speciellt band mellan bruket och Lennart får jag en känsla av. Han älskade att berätta Olofsfors historia och när han skull träna upp mig sa han, du kommer också att älska det här om ett tag.
Å så blev det, för det gör jag verkligen.
Men jag tänkte verkligen på inskolningen att jag kommer aldrig att komma ihåg allt det Lennart säger eller berätta med en sådan inlevelse. Det vet jag fortfarande inte om jag gör, men berättelsen  har blivit min och jag älskar den. Ibland känns det som Lennart sitter på min axel när jag guidar och förmedlar känslan till mig.
Ja, man blir både glad och ledsen när man ser bilderna. Jag blir glad över att fått jobb med och lärt känna Lennart och allt han har gjort för bruket, jag blir ledsen över att inte få sitta med honom nu och diskutera Olofsfors bruk med 5 år arbetslivserfarenhet i ryggsäcken. Även prata om hur bruket kan slukar en men hull och hår som det har gjort och nya Olofsfors bruk, För allt förändras, nya tider kommer och det gamla blir historia. Vad skulle han säga? Vad skulle han tycka?
Jag skulle kanske inte lyda allt han sa, för när jag började som intendent här år 2012 gjorde jag vissa förändringar som inte Lennart gillade. Men jag trodde stenhårt på dom och gjorde som jag tyckte. Lennart kom sen upp på nya kontoret och sa, så himla bra det blev. Tur du inte lyssnade på mig.
Men han hade en stark åsikt och var en rolig diskussions partner.
Sen finns det massor av frågor som jag skulle vilja få svar på, hur resonerade ni gällande det här? Vad var orsaken till denna händelse? Vem rår om den här prylen eller var kommer den ifrån ?
Jag har faktiskt varit några gånger på Lennart grav och berättat hur det går här på bruket. Blev en liten stressig tillställning då jag en av gångerna hade med mitt barnbarn som gärna ville plocka blommorna på graven.
Men jag är helt övertygad om att han finns närvarande här och följer det som händer, både med glädje och sorg.

Obs
Har även pratat med hans dotter Sanna Storeng om att det är ok att lägga ut bilderna - absolut sa hon. 




Inga kommentarer: