måndag 20 mars 2017

Cirkusprinsessa? Egen företagare? Vad ska jag bli när jag blir stor?

Nu när jag är inne i ett stadium då man ska avsluta och överlämna arbetsuppgifter och då inser man så otroligt många människor man träffat under tiden som intendent.
Och dom kommer jag inte att säga upp bekantskapen med, men den naturliga kontakten via julmarknaden, lucia, marknadsföring, besökare, bruksgruppen, styrelsen, olika arbetsgrupper, guidegrupper osv kommer ju inte att finnas kvar. För många har jag ju kontakt med via mitt jobb och det börjar kännas lite sorgligt. För vid varje arbetsuppgift som jag tänker den ska jag inte jobba mer med, så finns det så många människor som gör den arbetsuppgiften kul och spännande. Alla dessa möten.

Och inte tala om alla nya möten som jag går miste om.
Ta tex i dag har jag en fotograf i hyttan som fotar bröllopsbilder, så häftigt.Inte ett brudpar, utan till en reklambroschyr ( eller nått sånt)
Snacka om kontraster, den vita oskuldsfulla brudklänningen, mot det hårda järnet och den smutsiga, kalla miljön. Ser verkligen framemot att se resultatet.
Det är så mycket som händer här på bruket som ni läsare inte kan förstå :)

Sen nästa fråga som börjat dyka upp i mitt huvud är, hur ska jag hitta ett jobb där jag får den utmaning, tillfredsställelse, glädje, miljö, lust osv som i det här jobbet på Olofsfors bruk? Jag tror bannemej att jag blivit förstörd här.??? Man börjar undra om man kan få ut skadestånd?
Var hittar jag denna miljö? Utmaning?
Jag har redan varit på en anställnings intervju på ett statligt företag, OPS! Tydliga gränder, inget gummiband i arbetsuppgifterna, kontor kontor snackar vi om. Jag ska erkänna att lite panik fick jag. Allt går så klart att anpassa sig till, men kontrasten var otroligt tydlig. Absolut inget fel på det jobbet, men man kan undra om det var det jobb där jag skulle göra mig bäst. Vilket jobb är det egentligen ? Funderar starkt på att starta eget, eventbyrå. "Åsas tankesmedja fixar "i rosa neon. Då kan jag fortsätta att jobba med vissa av mina gamla kollegor :)

Har märkt för att ta mig igenom denna bergochdalbana som det känns som , så lyssnar jag på musik konstant. Musik, rytmer, dans och rörelser ger mig så otroligt mycket glädje. Måste nog påbörja en danskurs igen, eller kolla vad syrran kör för gympapass nu. För dom är oftast till musik..........Det är så mycket att tänka på hela tiden, avsluta, påbörja, flyga i luften och inte veta vart man landar, så musiken får mig att bara vara där i den rytmen, den glädjen och i just den sången. Underbart!

Ja, det är inte bara att bryta upp. Men jag ser verkligen framemot framtiden, jag vet att något bra kommer. Det måste bara få mogna och ligga till sig, då kommer det att uppenbara sig vad jag ska göra. Sen om det är en danskurs, nytt jobb eller starta eget företag det få vi se : ) Om jag vore yngre skulle jag återgå till cirkusen, där jag levde i mitt tidigare liv, men den drömmen har jag strukit från listan.
Nu är fokus på att överlämna så bra jag bara kan, bara jag fick någon att överlämna till !!!!!!

Detta är faktiskt ett jobb, tro det eller ej :) 

Jag kanske ska återgå till cirkusen, där jag levde i mitt tidigare liv. 

tisdag 7 mars 2017

Nu lämnar jag över stafettpinnen

Det är med sorg i hjärtat jag vill förmedla till mina trogna bloggläsare jag kommer att lämna Olofsfors den 31 maj 2017. Det innebär också att bloggen kommer läggas ner eller att få ett annan innehåll framöver, som.... hur man söker jobb, hur man inskolas på nytt jobb, vad krävs för att byta jobb och möjligen hur man hittar kurser att läsa. Ja vem vet vad innehållet kommer att bli eller om det blir någon fortsättning på bloggen, det enda jag vet är att Olofsfors tiden snart är slut.

Jag trodde inte att jag frivilligt skulle ta steget att lämna Olofsfors bruk. Tänkte mig nog snarare att bli utburen på bår, gå i pension eller nått liknande. Men nu blev jag erbjuden 80 % från 100 % tjänst och jag tackade nej. Det finns inte pengar till ens 80 %, jag ser det.
Genom åren har jag utifrån ekonomi gått upp och ner i tjänstgöringsgrad, anpassat mig och försökt göra det bästa av situationen. Det har sällan ( aldrig) tagits bort arbetsuppgifter vid sänkning av tjänst, utan jag har bara fått springa fortare.  Men jag och styrelsen har tidigare tillsammans efter flera möten konstaterat att nedskärningar är ett måste och det har inte varit något som varken jag eller styrelsen velat.
Gemensamt har vi tagit oss genom obekväma beslut.
Nu är vi där igen, men...denna gång är det lite annorlunda mot andra gånger. Jag ser inte att jag kommer att arbeta 100 % de närmsta åren, och jag känner faktiskt inte att vi tagit det här beslutet tillsammans ( som tidigare) Då satte vi oss ner hela styrelsen och personal och vänt och vridit på möjligheterna till en annan lösning än neddragning av personal.
Och det gör en viss skillnad i min värld !

Jag har verkligen sedan januari  2012 andas Olofsfors bruks historia dygnet runt, alla dagar i veckan. Det är fascinerande hur ett ställe, en plats, en historia kan trollbinda en så hårt som bruket gjort. Ju mer jag lärt mig ju nyfiknare blev jag. Jag har fullkomligt älskat att guida runt besökare här, grottat ner mig i historien och fått lära mig mer och mer om denna fantastiska industrihistoria som bruket bär på. Byggt utställningar, jobbat med bruksgruppen ( alla aktörer på bruket), utvecklat produkter att sälja i shoppen, utveckla shoppen, fixat med säsong och alla aktiviteter som vi har på bruket, jobbat med utveckling och avveckling m.m
Men sen har det så klart varit många tunga delar i arbetet, som att få ekonomin att gå runt, att se potentialen på bruket och inte kunna genomföra det, genomförandet av bruketsdag, julmarknad och lucia som många tycker är självklart på bruket, de aktiviteterna är väldigt svåra att genomföra på en personalstab på  250 % tjänst som nu ska bli 210 % och ytterst lite ekonomiska medel.

Men det har alltid vid kärva tider, funnits dom där guldkornen som vägt över att stanna i detta enormt tuffa arbetsklimat.
Nu senast ( efter jul) så började jag fundera på en berättarföreställning som man kan erbjuda bla konferensgäster och besökare. Jag började läsa alla intervjuer med arbetare från bruket som är nedskrivna och fick även hjälp av Sveriges enda berättar antikvarie att paketera, skala bort och sätta ihop dessa berättelser. Så jäkla kul! Tänkte belysa bruket ur ett kvinnoperspektiv.
Men ...ja ni förstår med en nedskärning av min tjänst och även på vår mark och byggnadsvårdsansvarig Jonny så blir det väldigt svårt att kunna lägga tiden på ett berättarprojekt. Och när jag valde att gå helt blev det så klart helt omöjligt!

Men jag tänker, det finns inte något ont som inte för något gott med sig.
Tänker att man måste sätta sig ner och fundera vad vill man att Olofsfors bruk ska vara?  Vilka ska vara med att utforma bruket? Vad kan man förvänta sig på 210 % tjänst? Vad ingår i kärnverksamheten och hur får man den att fungera?
Det är helt klart roligare att vara visionär och planera för framtiden, men just nu finns ingen nutid kvar nästan. Och då känns planerna om framtiden på styrelsemötena ( som tar stor plats) nästan som ett hån mot personalen som kämpar i nutid.

Jag hoppas med hela mitt hjärta ( och det är stort) att detta kommer att lösa sig.
Och eftersom jag känner bruket så väl, så vet jag att överlevnadsinstinkten finns.  Herre gud bruket har ju överlevt sedan 1762, så det ska nog stå pall några år till.
Men bruket behöver stöttning och jag hoppas att man hittar en bra person som förstår brukets värde och att bruket har blivit gammal och måste hanteras varsamt.



Kanske blir jag heltidsmormor, bästa jobbet ever.... undrar bara vem som betalar ut lönen då? 





torsdag 26 januari 2017

Från Grosshandlare till Mjölkerska, till smed och Chaufför.

I dag har jag jobbat hemifrån, i pyjamas och i sängen fram till kl 11 i allafall. Sen klev jag upp och fortsatte jobba från ett bord.
Jag läser och läser och läser, intervjuer som är nerskrivna. Berättelser från människor som bott tillfälligt på bruket, vissa har bott hela sitt liv på bruket och vissa berättar händelser som dom hört från släktingar som jobbat på bruket. Det handlar om allt från smederna, till fotbollslaget i Olofsfors, från Grosshandlare Wikström, till mjölkerskan, från chauffören till handlaren, från tjänsteman till arbetare, från man till kvinna.
Det är så intressant att man kan spricka. Det kan låta slappt att jobba hemifrån i sängen, men så effektiv är jag inte på jobbet kan jag lova. Jag tog inte ens kaffe kl 09,30 som vi gör när jag är på bruket, nää tokeffektiv. Detta är roligt.
Jag ska försöka sätta ihop en berättarföreställning( eller vad jag ska kalla det) och upptäcker allt eftersom att mycket utav dessa intervjuerna är ren och skär fakta, inte berättelser. Jag kan se en skillnad mellan de kvinnliga och de manliga intervjuerna, de kvinnliga liknar mer berättelser och händelser, medan de manliga är verkligen tid, pengar, konstruktion och funktion.
Så det börjar verkligen gå upp för mig skillnaden mellan guidning och berättelse. Alltså kliv ur den bekväma guidezonen och in i en nya och annorlunda zon.
I dag har jag hittat flera historier som jag vill lyfta ut och få ner på papper, jag har övergångar mellan varje berättelse, men ju mer jag lyfter ur ju mer får jag fundera. Vilket perspektiv ska jag använda ? Hur vill jag förmedla detta? Jag vet att jag inte var detta kommer att sluta, det enda jag vet att det känns jätte roligt. Skulle det inte bli något av detta projekt, så vet jag att min första guidning efter denna läsning kommer att innehålla en hel del nya förstärknings berättelser / anekdoter / minnen från förr.
Namn som Alte Vård, Ragnar Hammarström, Nils Erik Eriksson, Martin Vård, Olle Österberg, Ture Hjelt, David Forsberg, Gunnar Forsberg, Åke Selander, Beda Bergmark, Svea Johansson, Selma Forsberg,Otto Johansson, Filip Nording m.m. snurrar runt i mitt fulla huvud och även om min känsla av bruket har varit bildlig, så ser jag brukets historia ännu mera i bildform i dag.
Tänk om tidsmaskiner fanns.
I morgon ( och i kväll) blir det en skrivdag.






måndag 9 januari 2017

Bruket i Vinterskrud

Ja, nu har vardagen börjat, ledigheterna är slut och allt börjar återgå till normala former. Eller ska börja återgå i allafall..... julen kan göra ett och annat med formen. Och jag som har tillbringar julhelgerna i min nya pyjamas, kan verkligen behöva kliva i arbetskläderna.
Men vardag är vardag, jag tror jag har sagt det förut, men jag gillar verkligen vardagen. Man kan se fram emot semester, ledigheter, pension och allt möjligt. Men underskatta inte vardagen, det är den vi lever i, det är den som ska vara bra, inte bara 4 v på sommaren,
I dag har jag haft besök av Torsten från en Husbilsklubb som planer en träff här på bruket i juni. Går allt i lås så kommer den att infalla när Öl och Whisky mässan är här på bruket, 9-10 juni. Vi tog oss en promenad runt bruket för att se vart det skulle kunna rymmas 30-50 husbilar. Tur att vi har bra relation med kommunen, för efter ett samtal med Sune Höglander så tror jag att det är löst.
Men när vi gick förbi översta dammen så uppenbarade sig flera fantastiska skapelser av is och snö. Is och snö kan verkligen ta olika former, svulstiga och vackra eller som på en bild som små runda bullar. Jag var bara tvungen att stanna av och ta kort med min mobil. Som ni förstår så var det betydligt vackrare i verkligheten. 
Jag fick lust att hoppa på de molnliknande skapelsen, men var lite för rädd att hamna i vattnet och det skulle inte kännas så bra. Så jag nöjde mig med att titta och fota. 







måndag 2 januari 2017

När chefen är borta, dansar killarna in nya året i städskrubben.

Det är alltid lite svårt att sammanfatta ett helt arbetsår, man glömmer så lätt de små viktiga sakerna och kommer bara ihåg de stora händelserna och de som hänt ganska nyligt ( i slutet av året) Men sammanfattningsvis har det hänt, stora saker, roliga, bra, tråkiga, oväntade och några nyheter, krångliga och dyra saker.

Det största som hänt är så klart att vi fått donerat byggnader till oss, ladugården, gula kontoret och bastun.
Det roligaste som hänt är att vi fått tillbaka byggnadsvårdsbutiken i ladugården.
Det bästa är utställningen i sommar av Susanne Lovén, lucian och julmarknaden, de blev så bra.
Det tråkigaste var att bilmässan och bruketsdag regnade bort. Väldigt många bilar, men tråkigt väder.
Det mest oväntade var att barnensdag blev så lyckat.
Det som var nyheten var sägenvandringarna och teaterskolan
Det har varit några krångliga turer, som när det blev fel med uppsägningen av hyresavtalet på Herrgården.
Det har varit /blir dyrt när det gäller reparationer av Herrgården.

Ja det här var väl den tråkigaste sammanfattningen man kan leverera och den tråkigaste jag levererat på länge. Men det blir inte bättre i år.

 Men i dag på min första arbetsdag efter julledigheten, så kan jag bara konstatera att grabbarna som jobbat hela jul har verkligen jobbat bra. Målat om golvet i informationen...så bra blev det, skurat den stora gångmattan, ser ut som ny och rensat och byggt om i städskåpet/ skrubben. Jag tror faktiskt jag ska vara borta oftare, dom verkar få ro eller energi av det :) Eller det jag hellre vill tro, dom vill överraska mig och göra mig glad.
Det lät trevligare för mig i allafall. Men än vad deras drivkraft varit så har dom gjort ett väldigt bra jobb.

Annars måste jag säga att det är skönt att komma in i vanliga rytmen igen.
Nu ska jag bara försöka stänga dörren som det står 2016 på med allt vad det innebär och försiktigt öppna den med trycket år 2017 på, Alltid spännande att öppna nya dörrar och se vad man kan mötas av. Det gäller både jobb och privat.
Tänk om jag kan säga, 2017 var det år jag fick huset helrenoverat, eller 2017 var det år vi knäckte koden på lättförtjänta inkomster på Olofsfors bruk, eller 2017 var det år mitt liv förändrades totalt pga av en trisslott. Va ? Kan det få hända.
Det ena jag med säkerhet vet är att 2017 är det år då jag ska fylla 50 år och mamma ska fylla 70 år Men det är ingen överraskning vare sig för mig eller mamma.
Så jag väntar mig något ännu bättre än det faktiskt. Varför inte ett lugnt och harmoniskt 2017.
2016 har varit allt för spännande / oroligt både på jobbet, i Sverige och i världen.
Så får det bli, lugn och harmoni

Man skulle haft en före och efterbild för att förstå storheten i detta.


Dörr 2017, vad är det vi skymtar? 

söndag 18 december 2016

Lucia - på Strandholmen och Olofsfors bruk.


På Luciadagen mitt i all förväntan och stress för att få allt på plats och få allt att klaffa, så ringer Anders Wikström från Radion och frågar om jag kan komma till strandholmen och vara med i en radiointervju. Hm.. lite stressigt är det, men ok jag kommer på min lunch och se om jag kan svara på några frågor, svarade jag. Det skulle så klart handla om lucia.
Ilar hem och slänger i mig gröt stående i ytterkläder och vinterskor och åker sen till strandholmen, mitt gamla jobb för övrigt.
Väl inne i foajén så står radiokillen, Marita min gamla chef, Elenor Bodel som också ska bli intervjuad och några boenden på strandholmen.
Direkt jag kliver genom dörren så känner jag mig som hemma, en känsla av -här har jag varit förr och här har jag upplevt många fina stunder och högtider som bla lucia. 
Det sitter några boenden i sittgruppen i foajén och väntar på att ett luciatåg från Kyrkovallens skola ska komma och lussa för dom.
Under tiden så går radiokillen ut i sändning med Elenor Bodel och jag börjar förstå att vi inte bara väntar på luciatåget från kyrkvallens skolan utan också på en lite äldre Lucia från Tallbacken, en tant som gärna tar på sig rollen som senior lucia. Med den informationen stiger spänningen. 
Det börjar strömma till tanter och farbröder som förväntansfullt sätter sig på stolar och vissa använder sina rullatorer som stolar. Och plösligt så kommer senior lucian inrullande i en rullstol med ljus i sin krona. Så vacker hon är, tänker jag nästan lite rörd. 
När jag står där så kan jag inte låta bli att tänka, hur kan vårdjobben ha så dålig status och vara så oattraktivt? Det övergår mitt förstånd. Hur kan detta jobb inte vara det mest fantastiska jobb man kan ha.
Tänk att få ta hand om de människor som byggt upp det samhälle, det Sverige vi lever i, som kämpat på ett eller annat sätt för att vi skulle få det bra.
Tänk att ha ett jobb där du får lyssna på människor som berätta om sina liv och får hör hur de ser på den utveckling som varit. Att få förgylla deras tillvaro och vara en del av deras liv.
Eller att få vara deras förlängda arm, som många behöver när man blivit äldre och inte kan klara allt själv, uttrycka sig, klä sig, äta, utan blir beroende av samhället.  Tänk att få vara den personen, den som vårdar, lyssnar och den som får världen att blir lite bättre. Jag saknade plötsligt mitt gamla jobb och alla fantastiska människor som både jobbar och bor på Strandholmen. 

Väl tillbaka på Olofsfors bruk, så fortsätter förberedelserna inför kvällen - Sveriges kallaste lucia. 
Och vilken kväll det blev. Så fint! 
Sång, känsla, stämning ...ja allt var på plats. Även en otroligt stor publik, jag jätte jätte glad för alla ni som kom och hoppas att ni kände samma som jag. 
Kylan har jag redan glömt. 








torsdag 1 december 2016

Sökte en berättelse, hittade Lennart Olofsson.

Här sitter jag nu i sista sekund och försöker hitta en bra julhistoria att berätta på Lucian. Jag har redan gjort försöket att beställa en bok om Jul spökberättelser som jag tänkte kunde passa bra in i hyttan och på lucia. Den boken biter inte fast alls, vill inte berätta den. Så nu sitter jag på nätet och goolar berättelser Olofsfors bruk, hittar inga bra historier. Men då plötsligt dyker en fotoblogg upp och Lennart Olofsson kommer fram på två bilder.
Den mannen fattas verkligen Olofsfors bruk.
Jag säger inte att vi som jobbar här nu inte gör ett bra jobb eller inte hör hit. Men det fanns ett speciellt band mellan bruket och Lennart får jag en känsla av. Han älskade att berätta Olofsfors historia och när han skull träna upp mig sa han, du kommer också att älska det här om ett tag.
Å så blev det, för det gör jag verkligen.
Men jag tänkte verkligen på inskolningen att jag kommer aldrig att komma ihåg allt det Lennart säger eller berätta med en sådan inlevelse. Det vet jag fortfarande inte om jag gör, men berättelsen  har blivit min och jag älskar den. Ibland känns det som Lennart sitter på min axel när jag guidar och förmedlar känslan till mig.
Ja, man blir både glad och ledsen när man ser bilderna. Jag blir glad över att fått jobb med och lärt känna Lennart och allt han har gjort för bruket, jag blir ledsen över att inte få sitta med honom nu och diskutera Olofsfors bruk med 5 år arbetslivserfarenhet i ryggsäcken. Även prata om hur bruket kan slukar en men hull och hår som det har gjort och nya Olofsfors bruk, För allt förändras, nya tider kommer och det gamla blir historia. Vad skulle han säga? Vad skulle han tycka?
Jag skulle kanske inte lyda allt han sa, för när jag började som intendent här år 2012 gjorde jag vissa förändringar som inte Lennart gillade. Men jag trodde stenhårt på dom och gjorde som jag tyckte. Lennart kom sen upp på nya kontoret och sa, så himla bra det blev. Tur du inte lyssnade på mig.
Men han hade en stark åsikt och var en rolig diskussions partner.
Sen finns det massor av frågor som jag skulle vilja få svar på, hur resonerade ni gällande det här? Vad var orsaken till denna händelse? Vem rår om den här prylen eller var kommer den ifrån ?
Jag har faktiskt varit några gånger på Lennart grav och berättat hur det går här på bruket. Blev en liten stressig tillställning då jag en av gångerna hade med mitt barnbarn som gärna ville plocka blommorna på graven.
Men jag är helt övertygad om att han finns närvarande här och följer det som händer, både med glädje och sorg.

Obs
Har även pratat med hans dotter Sanna Storeng om att det är ok att lägga ut bilderna - absolut sa hon. 




måndag 21 november 2016

Julmarknad 2016 - så jäkla bra det blev.

Ja, nu är julmarknaden 2016 gjord och baksmällan har slagit till. Bara för att marknaden är slut så är inte arbetet slut. I dag börjades dagen med sopning och skurning i alla lokaler, ställa tillbaka alla bord och stolar, plocka ihop marknadsstånden och ställa tillbaka alla julprylar till sin plats, samla sopor och plocka ihop rester. Men med helgen i tankarna så är inte ens städ speciellt jobbigt.

Vilken helg!
Helt fantastiskt vilka besökare vi hade. Lördag var helt galet, folk fick sitta i bilkö för att komma in på området. Ni hör, sitta i bilkö i Olofsfors, lite Stockholmssyndrom måste man säga. Folk parkerade nästan ända i Norrfors.
Tänkte att söndagen måste bli lugnt eftersom det kändes som om ALLA varit och besökt oss redan. Men icke sa nicke, söndagen kom och det gjorde besökarna också.
Det var så trevligt, mysigt och bara så fantastiskt.
Jag tror att även alla utställare var nöjda, eller dom var nöjda. Så här skickar jag ett STORT tack till er alla, för utan er så blir det ingenting. Jag får ha gjort hur bra förarbete som helst, men utan ert fantastiska hantverk, glada sinne och tålamod, så blir det inte bra.
Ni är helt otroliga!
Jag sprang ju runt med kameran och fotade i panik innan batterierna skulle ta slut. Så tyvärr kom inte alla med innan kameran dog, men ändå ganska många.
Det/dom som inte finns med här på bild är ponnyridningen, Tures jonglerande med eld, Näske lax, Håkan och Marithas försäljning av bla gröt, Kafé Anno 1762, Felix Wink, Anettes byggnadsvård, antik & inredning , Doris Tedebrink - DoTe SkinnVerkstad och Anneli Mattsson - Millemonser
Och om ni tittar på bilderna så ser ni hur glada alla är.
Fantastiska människor!
Nu är det bara utvärdering kvar, för även om man är supernöjd så finns det alltid saker att fundera och slipa på.


Maggan Hägglund - Maco grönt

Sanna Nilsson - Övre Bruket

Linda Sjölund - Livskraft

Francesca Ferran 

Åsa Bergström - Fjällchark 

Christina Rydberg

Sebastian Reichlin - Serbastians manufaktur 

Ingela Ruthström - Gården London 

Daniel Grankvist - Linne och Grankvist

Karin Nilsson - Farbiform

Zanna Metzer - Metzerverket

Robert - Criselda CDH trading

Sussie Thorin - Blomboden 

Ingela Berggren - Pjöller design

Märta Hedvall 

Lillemor Elfgren - Limmo-design

Maria Vigström - Kristinekulle gård

Leena Andersson - Kreativ Design

Ida Bygdén - Photographer

Kamala - Kamrose

Smeden Annelies verk 

Anja Thelander

Gunnar Öhman - Medborgarskolan 

Elenor Gidlund ( i bakgrunden) syster i förgrunden  - Jonersgården

Nils -Göran Strandgren - GES mäss och marknadshandel 

Ingela Lidström - Glaskonst 

Lisbeth Ekberg - Atelje polaris
Anita Sjödin - Röda Korset