torsdag 1 december 2016

Sökte en berättelse, hittade Lennart Olofsson.

Här sitter jag nu i sista sekund och försöker hitta en bra julhistoria att berätta på Lucian. Jag har redan gjort försöket att beställa en bok om Jul spökberättelser som jag tänkte kunde passa bra in i hyttan och på lucia. Den boken biter inte fast alls, vill inte berätta den. Så nu sitter jag på nätet och goolar berättelser Olofsfors bruk, hittar inga bra historier. Men då plötsligt dyker en fotoblogg upp och Lennart Olofsson kommer fram på två bilder.
Den mannen fattas verkligen Olofsfors bruk.
Jag säger inte att vi som jobbar här nu inte gör ett bra jobb eller inte hör hit. Men det fanns ett speciellt band mellan bruket och Lennart får jag en känsla av. Han älskade att berätta Olofsfors historia och när han skull träna upp mig sa han, du kommer också att älska det här om ett tag.
Å så blev det, för det gör jag verkligen.
Men jag tänkte verkligen på inskolningen att jag kommer aldrig att komma ihåg allt det Lennart säger eller berätta med en sådan inlevelse. Det vet jag fortfarande inte om jag gör, men berättelsen  har blivit min och jag älskar den. Ibland känns det som Lennart sitter på min axel när jag guidar och förmedlar känslan till mig.
Ja, man blir både glad och ledsen när man ser bilderna. Jag blir glad över att fått jobb med och lärt känna Lennart och allt han har gjort för bruket, jag blir ledsen över att inte få sitta med honom nu och diskutera Olofsfors bruk med 5 år arbetslivserfarenhet i ryggsäcken. Även prata om hur bruket kan slukar en men hull och hår som det har gjort och nya Olofsfors bruk, För allt förändras, nya tider kommer och det gamla blir historia. Vad skulle han säga? Vad skulle han tycka?
Jag skulle kanske inte lyda allt han sa, för när jag började som intendent här år 2012 gjorde jag vissa förändringar som inte Lennart gillade. Men jag trodde stenhårt på dom och gjorde som jag tyckte. Lennart kom sen upp på nya kontoret och sa, så himla bra det blev. Tur du inte lyssnade på mig.
Men han hade en stark åsikt och var en rolig diskussions partner.
Sen finns det massor av frågor som jag skulle vilja få svar på, hur resonerade ni gällande det här? Vad var orsaken till denna händelse? Vem rår om den här prylen eller var kommer den ifrån ?
Jag har faktiskt varit några gånger på Lennart grav och berättat hur det går här på bruket. Blev en liten stressig tillställning då jag en av gångerna hade med mitt barnbarn som gärna ville plocka blommorna på graven.
Men jag är helt övertygad om att han finns närvarande här och följer det som händer, både med glädje och sorg.

Obs
Har även pratat med hans dotter Sanna Storeng om att det är ok att lägga ut bilderna - absolut sa hon. 




måndag 21 november 2016

Julmarknad 2016 - så jäkla bra det blev.

Ja, nu är julmarknaden 2016 gjord och baksmällan har slagit till. Bara för att marknaden är slut så är inte arbetet slut. I dag börjades dagen med sopning och skurning i alla lokaler, ställa tillbaka alla bord och stolar, plocka ihop marknadsstånden och ställa tillbaka alla julprylar till sin plats, samla sopor och plocka ihop rester. Men med helgen i tankarna så är inte ens städ speciellt jobbigt.

Vilken helg!
Helt fantastiskt vilka besökare vi hade. Lördag var helt galet, folk fick sitta i bilkö för att komma in på området. Ni hör, sitta i bilkö i Olofsfors, lite Stockholmssyndrom måste man säga. Folk parkerade nästan ända i Norrfors.
Tänkte att söndagen måste bli lugnt eftersom det kändes som om ALLA varit och besökt oss redan. Men icke sa nicke, söndagen kom och det gjorde besökarna också.
Det var så trevligt, mysigt och bara så fantastiskt.
Jag tror att även alla utställare var nöjda, eller dom var nöjda. Så här skickar jag ett STORT tack till er alla, för utan er så blir det ingenting. Jag får ha gjort hur bra förarbete som helst, men utan ert fantastiska hantverk, glada sinne och tålamod, så blir det inte bra.
Ni är helt otroliga!
Jag sprang ju runt med kameran och fotade i panik innan batterierna skulle ta slut. Så tyvärr kom inte alla med innan kameran dog, men ändå ganska många.
Det/dom som inte finns med här på bild är ponnyridningen, Tures jonglerande med eld, Näske lax, Håkan och Marithas försäljning av bla gröt, Kafé Anno 1762, Felix Wink, Anettes byggnadsvård, antik & inredning , Doris Tedebrink - DoTe SkinnVerkstad och Anneli Mattsson - Millemonser
Och om ni tittar på bilderna så ser ni hur glada alla är.
Fantastiska människor!
Nu är det bara utvärdering kvar, för även om man är supernöjd så finns det alltid saker att fundera och slipa på.


Maggan Hägglund - Maco grönt

Sanna Nilsson - Övre Bruket

Linda Sjölund - Livskraft

Francesca Ferran 

Åsa Bergström - Fjällchark 

Christina Rydberg

Sebastian Reichlin - Serbastians manufaktur 

Ingela Ruthström - Gården London 

Daniel Grankvist - Linne och Grankvist

Karin Nilsson - Farbiform

Zanna Metzer - Metzerverket

Robert - Criselda CDH trading

Sussie Thorin - Blomboden 

Ingela Berggren - Pjöller design

Märta Hedvall 

Lillemor Elfgren - Limmo-design

Maria Vigström - Kristinekulle gård

Leena Andersson - Kreativ Design

Ida Bygdén - Photographer

Kamala - Kamrose

Smeden Annelies verk 

Anja Thelander

Gunnar Öhman - Medborgarskolan 

Elenor Gidlund ( i bakgrunden) syster i förgrunden  - Jonersgården

Nils -Göran Strandgren - GES mäss och marknadshandel 

Ingela Lidström - Glaskonst 

Lisbeth Ekberg - Atelje polaris
Anita Sjödin - Röda Korset 

onsdag 9 november 2016

Länsstyrelsen Västernorrland provar avträdet..Brrrr


Ja, hur ska jag börja detta inlägg. 
Jag vet inte hur många gånger jag skrivit -å så trevlig grupp jag guidade i dag, dom var intresserade, rolig, nyfikna och en grupp man inte vill släppa. Man blir galen över att dom har en annan agenda än att gå runt med mig på bruket. Men exakt en sådan grupp hade jag i dag. 
Länsstyrelsen Västernorrland - Naturum Höga kusten.  
Det som var lite extra kul var att jag har guidekläder för sommaren, nu är det vinter och snö. Så jag fick genast börja tänka om och letade fram mormors kappa från 30-40 -talet, pälsmössa, kjol ( med byxor under ) och en muff. Det är alltid kul när det inte å på rutin,utan jag får tänka till och göra mig till. Hade även tänt ljus i hyttan och gjort det så mysigt det bara går. Det som också var lite speciellt med denna guidning var att innan visningen så fick jag frågan av deras chef Anna Carlemlm, vad vill du förmedla med din guidning, vad vill du att besökarna ska bära med sig osv.
OPS! svälj
Nu fick jag tänka till, ja ni hör ingen vanlig guidning direkt. 
Jag skrev ner några synpunkter, jag vill att folk ska känna - men så intressant ställe, hit vill jag återvända och så mycket jag lärt mig om dåtidens historia och så klart brukets historia, att dom fått med sig en känsla - så häftigt att allt detta står kvar. Bla bla. Sen skulle hennes medarbetare förmedla vad dom kände efter vår tur runt bruket. Dom visste alltså inte något om vad jag sagt om detta innan, eller att dom skulle få den frågeställningen. 
Jag ska få en återkoppling av Anna sedan, men när jag smygfotade dom så hörde jag ungefär samma intryck från gruppen som de avtryck jag ville lämna. Men vi får se när Anna återkopplar. 
Sen var det givet när det är en 10 poängs grupp, så ville några testa avträdet. Jag lyckades fånga dom när dom skrattade kom tillbaka därifrån och glatt förmedlade att dom provat avträdet. Jag bad dom skicka bilden till mig. Och döm av min förvåning när jag tittade på bilden, dom sitter faktiskt med brallorna är nerdragna. Jag hoppas verkligen inte att dom testade på riktigt, jag får skicka dit någon att kolla i morgon. 
Fruktansvärt rolig grupp som lämnat ett varmt intryck, hoppas att jag kommer träffa dom igen. 






torsdag 3 november 2016

Renovering av Milstolpen på bruket

Sebastian Rechlin har renovera milstolpen som står vid vägen i Olofsfors. Han har hållit till i tältet vid sidan av vägen som ni kanske sett. Man byggde in stolpen i tältet och så har man kört värme där så bla färgen kan torka när man målat.  
Men förra veckan började Sebastian antydan att - vad står siffrorna för som är på milstolpen? Jag var väldigt snabb på att svara- jo det är tre fjärdedels mil till nästa gästgiveri som är Levar Hotell. Nä det tror ja inte, sa då Sebastian. Jo, det har jag nu sagt till alla guidegrupper och så har guider sagt före mig också.
Idag när han slutförde målningen så var jag tvungen att gå dit och riktigt höra vad han menade med sin tvivel på milstolpens betydelse och så klart se hur resultatet blev.
Varför blandar man romerska och arabiska siffror? Vilket håll är gästgiveriet, så höll Sebastian på. Jag måste googla var mitt svar. Jag förstår verkligen vad du säger och förstår dina frågeställningar och argument. Dom kändes helt befogade och jag fick känna mig dum som bara köpt allt jag hört och lärt.

Detta fick jag fram när jag googlade och jag fick lov att maila till Sebastian och ge honom rätt.
1-0 till Sebastian.
I Sverige användes milstolpar från 1649 års Gästgivarordning till 1890-talet för att markera avstånd längs landsvägar och senare häradsvägar.
Syftet med milstolparna var att få tillförlitliga underlag för beräkning av reseersättningar. Därför måste vägarnas mätning utgå från Stockholms slott, utan avseende på länsgränser och residensstäder. Denna princip tillämpades dock inte förrän från 1690-talet, vilket skapade viss förvirring.
Ja vad säger man? Jag har verkligen inte ljugit med flit, utan i tro att jag sagt rätt. Sen tycker jag att det är så roligt att få knyta ihop bruket med Levar Hotell, som är ett 1600 -tals gästgiveri. Att vi har två verkligen historiska byggnader i kommunen som man kan besöka.
Får fortsätta att göra det, men på ett annat sätt. Hmm...
Men ....det är också det roliga med guidningen och brukets historia, man lär så länge man lever och då får saker och ting ändras och läggas till.  

Sebastian Rechlin


måndag 31 oktober 2016

Vad tänker hyttlaget om att bjuda till vigsel i hyttan?

När det går långt mellan blogginläggen så händer det troligtvis väldigt mycket på bruket, eller väldigt lugnt så att jag tycket att det finns inte så mycket att skriva om förutom det vanliga arbetet ( vad nu det är ?????)
Den mening måste jag nästan äta upp direkt. För på bruket finns lite vardag och rutin. Det är nya saker hela tiden som man får kasta sig in i, klura på och försöka förstå och lösa.
Idéer om nya aktiviteter, nya inslag på traditionsbundna evenemang som julmarknaden, lucia och bruketsdag. För man vill ju alltid utvecklas och förnya saker och ting. Så därför finns det nästan aldrig något vanligt arbete förutom att trycka ut lön och fakturor...typ. För även om det är att sätta ihop en utställning, så är ju utställningen aldrig den samma.
Och det är ju det som gör detta jobb så fantastiskt spännande, men också så enormt krävande.

Det jag skulle komma till är att det händer mycket just nu. Julmarknaden är pågång och med den så följer en hel del fundering, både när det gäller det rent praktiska med marknadsstånd, placeringar, affischer, osv, men också vad menar vi med gammeldags känsla på julmarknaden? Hur kan vi pynta mera och bättre, hur gör vi julmarknaden mer lättnavigerad för besökarna osv. Det är så kul, men det tar sån tid. Vi har några nya inslag på marknaden och gamla som vi dammat av.

Lucian kommer hack i häl på julmarknaden. Utse lucia, få till en luciakör och ett annat musik inslag och någon berättare. Hmm, just i skrivande stund kom jag på en person som skulle kunna berätta (kommer att vara omöjlig att få...men jag provar) Trycka biljetter, styrka luciaskjortor, plocka lingonris till kransar, affischer, arbetsordning under dagen osv.

Sen går vi mot slutet av projektet - Möjligheternas arena. Så den redovisningen kommer inom kort och sen ska man ju börja förvekliga projektet. Det krävs projektansökningar och en förmåga att trolla med knäna för att få det så bra som möjligt. Idéerna är många, liksom byggnaderna och ytor för nytänk. Men att skapa ett dokument med förbättringar är ganska lätt, det är genomförandet som är svårt. Men nu är vi där och arbetet kan börja.

Sen bollar man ju själv med allt möjligt när det gäller bla årets berättarkommun, vad kan Olofsfors bidra med för berättelser ? Hur kan jag använda mig av alla historier som finns, till att göra guidningen annorlunda, i en mer berättarform. Det kliar i hela min kropp med att kunna erbjuda en berättelse om bruket, men ljud, ljus, berättelser, olika karaktärer och fakta så klart. Gå ut ur rollen som guide och in i en berättelse som utspelat sig på bruket. Jag suger på det....... 
Har även tanke om en serie föreläsningar som knyter ihop varandra på ett ( i mitt tycket) perfekt sätt.
Men i vilken forma ska dessa föreläsningar skapas, hur kan vi samarbeta osv. Återigen så handlar det om pengar.

Bröllop, inte att förglömma bröllop som bokas på för fullt. Två spikade och två lösa inför vår och sommar. Tänk er denna krock, i hyttan där männen slet med att tillverka järntackan, en dyngig industrilokal som var skadlig för hälsan. Där vill man viga sig och leva lyckliga i alla sina dagar. Skulle man få möjligheten att säga det till någon av arbetarna för 200 år sedan så skulle dom inte tro att man var klok. Men det blir en häftig krock, som gör det magiskt. Det gamla nötta som möter de nya vita kärleken, ( poetiskt va?)
Jag har varit med om några vigslar nu och även min egen dotters, i hyttan och det är vackert på en ovanligt sätt.  

Vad tror ni detta hyttlag skulle säga om att bjuda in till vigsel i hyttan?

Luciatåg ? Teater?


måndag 17 oktober 2016

KUL-tur på bruket

I dag avslutas länskulturdagarna med Workshop textil kl 19,00 i Biblioteket.

I helgen har det varit en hel del aktiviteter både i Olofsfors, men även på andra ställen i kommunen.
Berättar föreställningen FinnPål - med Greger Ottosson drog fulla hus i Rundvik och ingen är väl direkt förvånande, det var väntat.
Under helgen har det varit många aktiviteter här på bruket, Västerbottens museet hade tagit med sig många låder med gamla bilder och föremål från kommunen. Jätte trevligt!
Flera välbesökta föreläsningar under både lördag och söndag.
Två utställningar kunde man se- i galleri Elenora ställe Västerbottens museum ut inköp konst av Mats Caldeborg och Klas Engman. Den utställningen kommer att stå fram till 13 nov, så det är bara att ni traskar hit och tittar.
Sen hade våra konstnärer gjort en utställning i Hyttan, Felix Wink, Sofie Weibull och Stefan Markström. Dom har en röd tråd i utställningen och ni som var förbi och tittade förstår, ni andra får försöka sova med nyfikenheten gnagande i huvudet. Lycka till! ¨
Konstnärerna och hantverkarna har också haft öppet för besökare under helgen.

Under helgen så köpte jag en Sune Jonsson bok fylld med hans fantastiska bilder. Den blev jag av med innan jag kom hem, svärmor köpte av mig den.
Så det vara bara att köpa en ny på söndag. Men då tänkte jag, vi ska väl också sälja Sune Jonsson böcker på Olofsfors, bygdens son. ( Nyåker)
Sagt å gjort så köpte jag några böcker som finns till försäljning i lilla butiken på Olofsfors bruksmuseum ( bruksinformationen)
Nu blir det som i sagan, katten på råttan, råttan på repet osv.
 Vart skulle jag ställa böckerna?? In till Anettes byggnadsvård, antik och inredning - har du en byrå? Jo! Ut med bänken jag hade i bruksinformationen, in med byrån. Piff piff. In med en trästol och vips hade jag fullt upp med att möblera om och göra fint. Vad mörkt det är min lilla butik, in till Anette igen och vips hade hon fixat fram en lampa. Å vad fint blev det, och det tack vare Sune Jonssons bok. Så innan julstädningen så rekommenderar jag att komma förbi och köpa Sunes bok, vips har ni både möblerat om och städat. Tänk vad böcker kan ha för effekt på människan.

Suzanne Steneberg berättar om Klas Engman som konstnär och hans konst




 




fredag 14 oktober 2016

LabbiSara lekte med ljuset under guidning

Ja, det är mycket (konstigt ) som händer nu på bruket. På torsdagen den 13 okt så började Länskulturdagrna och det är många aktiviteter som är förlagda på Olofsfors bruk. Jätte roligt! Bruksmuseet kommer att ha öppet hela helgen och Västerbottens museum kommer till bruket för att visa upp bilder och delar av arkivet från kommunen. Det kommer att vara föreläsningar under hela helgen, kaféet är öppet och hantverkarna har öppna ateljéer . 
Det är bara att komma och njuta av kulturdagarna. 

Även på torsdag hade region Västerbotten sin träff - kulturforum i två dagar på Olofsfors bruk, lunch till lunch. Inför denna träff så var en ljudtekniker ( Tomas) förbi och började rigga både ljus och ljud i hyttan, då kulturforum skulle avslutas med en föreställning som man ville förlägga där. 
Jag skulle också på torsdag kväll guida delar av kulturforum och vaknade på morgonen utan röst. HJÄLP! 
Men under dagen så hämtade jag mig, men lite orolig var jag inför guidningen i hyttan då leduån tar så mycket ljud, så man får verkligen prata högt för att höras. Ljudkillen Tomas sa att jag gärna fick låna mikrofonen som han redan hade riggat. Tack! 
Jag hade också en lite överraskning till gruppen. Jag hade bett konstnärerna Stefan Markstöm, Sofie Weibull och Felix Wink göra en lite utställning i hyttan. Den kommer ni att kunna se hela helgen ni också. Och den blev så bra, det moderna som möter industrihitorian i hyttan, lite spännande.  Det finns en röd tråd i utställningen ( hihi) 
När jag och gruppen kom till hyttan hade ljuset fått total tuppjuck. Det blinkade som värsta diskoteket. Fattade ingenting. Ljudkillen hade varit och riggat hela dagen och det var helt lugnt. Jag och min grupp kommer dit och det verkligen blinkar och ljuset riktigt levde sitt egna liv. I dag när ljudteknikern kom och slog igång ljuset igen funkade det hela dagen, utan problem. 
Man kan inte utifrån alla spökhistorier som varit på tapeten den senaste tiden undra, var det var LabbiSara som ville leka lite med oss ? 
Lite okoncentrerad kände jag mig, när jag skulle försöka vara seriös och berätta om vår fantastiska industrihistoria, med discoljus i bakgrunden. För jag var tvungen att ställa mig i mörkret framför lamporna som levde sitt egna liv, för det var som att få starka stålkastare rakt i ögonen. Hmmm.. idag bad jag ljudkillen ta med sig LabbiSara när han for, men han lämnade henne så gärna, men var också lite frågande om vad som hände. Han hade inget bra svar.

Förutom denna lilla händelse så var det en jätte trevlig grupp att lotsa runt. Man känner när det är folk som är intresserade, kunniga och vana med föreställningar, som en guidning faktiskt är. Det finns en förståelse som är svår att förklara. Riktigt, riktigt kul grupp. 

Stefan Markstöm berättar om sin konst och sig själv som konstnär
Kvällsguidning 
Sofie Weibulls kram utställning och i bakgrunden ser ni Stefan Markström tavla och skulptur. 



Felix Winks utställning / installation 

måndag 10 oktober 2016

Gör som ICA i Nordmaling- besök bruket

I helgen hade jag en märklig guidning. Eller den var fantastik rolig, ett trevligt gäng och en alldeles underbar guidning, men märklig.
En person i arbetsgruppen fick en delar av arbetsgruppen att se en kvinna gå i hyttan. Hmm, hur kan flera personer se något och jag får aldrig se något övernaturligt som verkligen vill. Det tycker jag var märkligt! Mycket märkligt! Det har aldrig hänt på en guidtur förr. Det har hänt att några kan ha kommit fram efteråt och säga att när vi gick där så kände jag att vi inte var själva eller nått. Men undr guidningen så säger dom inget. Men den här kvinna skrek rakt ut - jag ser en kvinna. Jag måste prata med henne. Det kan bli spännande.
Jag och min kollega gick runt i hyttan när gänget hade farit för att kolla om det var någon ungdom eller något som kommit in när dörren stod öppen och att det var det hon såg, men vi hittade inget.
Men förutom den lilla incidenten det så var ICA Lasse med personal ett helt vanligt och ett väldig trevligt gäng att guida. Dom är större arbetsgupp än vad man tror, 26 st personer ( inkl sommarjobbarna)
Så gör som ICA, gör ett besök på bruket- ett av Sveriges mest välbevarade Järnbruk.



Lägg till bildtext
Lägg till bildtext